Jag är här. Nu.

Jag trivs bäst i öppna landskap
nära havet vill jag bo
några månader om året
så att själen kan få ro

















Iklädd mjukisbyxor och isländsk stickad tröja
gick jag ut idag, helt själv.
Stegen förde mig norrut,
svängde av vägen ner mot vattnet.

Jag kände mig så fri, att jag sprang hela vägen ner.
Lyssnade på bäcken som porlade nånstans under isen,
blickade ut över den delvis öppna älven.

Jag börjar få någon slags fridsam panik
över att jag snart inte längre är här.

Island är så vackert.

Fanny


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0